Frågor och svar om konkurser

Det har under den senaste tiden lyfts fram i media hur de tillfälliga lagändringarna till följd av coronapandemin kommer att påverka antalet konkurser när vi återgår till det normala ansökningsförfarandet. Vissa förutspår att det kommer att uppstå en konkursvåg, medan andra anser att det inte kommer att påverka mängden konkurser nämnvärt.

Oberoende av hur läget utvecklar sig under de kommande månaderna vill vi ta tillfället i akt och klargöra några frågor kring konkursförfarandet som vi brukar stöta på i vår verksamhet.

1. Hur blir man försatt i konkurs?

Det är tingsrätten på bolagets hemort eller där verksamheten bedrivs som på ansökan försätter ett bolag i konkurs. Ansökan kan inlämnas av bolaget själv eller av en borgenär (fordringsägare). Om det är bolaget själv som ansöker om konkurs räcker det med att styrelsen på styrelsemöte konstaterat att bolaget inte längre förmår betala sina skulder, och att oförmågan inte är tillfällig. Det är i regel ingen som ifrågasätter en sådan ansökan, utan bolaget brukar ganska snabbt bli försatt i konkurs efter att tingsrätten hört de största borgenärerna.

Om ansökan inlämnas av en borgenär går den på utsaga till bolaget, och om bolaget motsätter sig ansökan arrangeras muntlig handläggning vid tingsrätten dit både bolaget och sökandeborgenären kallas. Om sökandeborgenären har en klar och ostridig fordran är det svårt att kringgå konkursen.

Oavsett om det är bolaget själv eller en borgenär som inlämnar ansökan skall sökanden ge ett förslag till boförvaltare. Den föreslagna personen skall även ge samtycke till uppdraget. Till boförvaltare utses i regel advokater som har erfarenhet av konkursförfaranden.

2. Vad är och gör en boförvaltare?

När ett företag försätts i konkurs av tingsrätten upphör företagsledningens ansvar för den löpande verksamheten. När tingsrätten försätter ett bolag i konkurs förordnar den samtidigt en boförvaltare. Boförvaltaren träffar representanterna för konkursgäldenären och går igenom situationen. Detta behövs för att boförvaltaren skall kunna bilda sig en uppfattning om hur boförvaltaruppdraget bäst skall skötas i just det specifika fallet. Det är stor skillnad på om det finns pågående verksamhet med anställda eller om det är ett bolag vars verksamhet sedan länge legat nere.

Boförvaltaren uppgör flertalet lagstadgade dokument under förfarandets gång, varav boförteckningen och gäldenärsutredningen är de två första. I boförteckningen upptas tillgångar och skulder på konkursdagen, och i de allra flesta fall överstiger skulderna flerfalt tillgångarnas värde. Det är konkursgäldenärens tidigare ansvarspersoner som skall underteckna boförteckningen, och dessa ansvarar även för att alla tillgångar finns antecknade i dokumentet.  I gäldenärsutredningen tar boförvaltaren bland annat ställning till bolagets bokföring och orsakerna till konkursen. I denna utredning skall boförvaltaren även ta ställning till om det finns grunder för framställande av ersättningskrav mot utomstående eller gäldenärs-representant.

Till boförvaltarens viktigaste uppgifter hör att ge råd åt och svara på frågor av företagaren och anställda. Allt detta för att processen skall bli så smärtfri som möjligt. Tidsmässigt tar ett konkursförfarande ca 1 år, men om det uppstår rättsprocesser kan det ta flera år innan dessa avslutats och konkursen sedan kan avslutas.

3. Vem betalar för en konkurs?

Kostnaderna i ett konkursförfarande består av konkursförvaltningens arvoden och kostnader som uppstår under förfarandets gång (domstolsavgifter, kostnader för färdigställande av bokföringen, uppsägningstidens löner, annonskostnader för möteskallelser, uppbevarande och förstöring av bokföringsmaterial, osv.). Arvoden och kostnader erläggs alltid av boets medel, vilket betyder att de inte belastar företagaren privat. Samtliga arvoden och kostnader under hela förfarandets gång behandlas och godkänns av borgenärerna på  borgenärssammanträden. I Finland finns dessutom en övervakande myndighet,  Konkursombudsmannens byrå. Delegationen för konkursärenden har utfärdat rekommendationer kring konkurser, och det finns även en rekommendation som gäller arvoden i en konkurs. Således får borgenärerna vägledning av denna rekommendation när de skall fatta beslut om arvodesersättningen på borgenärssammanträdena.

Om ett konkursbo är medellöst kan boförvaltaren, i samband med att konkursen förfaller i brist på medel, yrka på 1.000 euro + moms ur statens medel. Det arvode som lämnar obetalt efter detta är en förlust för boförvaltaren.

4. Alternativ till konkurs

För att om möjligt undvika en konkurs är det viktigt att företagaren själv är aktiv genom att till exempel ingå betalningsplaner för skulder. Om det ser ut som om läget blir ohållbart trots betalningsarrangemang kan företaget överväga ansökan om företagssanering. En företagssanering eftersträvar, till skillnad från konkursförfarandet, att man skall kunna bevara en livsduglig företagsverksamhet.

En förutsättning för att ett saneringsprogram ska godkännas är att man lyckas visa att verksamheten, efter vissa kostnadsinbesparande åtgärder, kan inbringa så mycket pengar att fortlöpande utgifter kan betalas i normal ordning samtidigt som saneringsskulderna kan avkortas till en viss del. För att uppnå detta krävs i regel att kostnaderna minskas genom att till exempel säga upp personal och/eller avsluta verksamhetsställen. Ett saneringsprogram löper i regel ca 5 år, och under denna tid övervakas betalningarna av en förordnad övervakare. Om betalningsplanen inte efterföljs, eller det uppstår nya skulder under programtiden, kan saneringen avbrytas och konkursen är vanligen ett faktum.

Gav dessa frågor och svar upphov till nya frågetecken? Vi svarar gärna på era frågor, och ber er rikta dessa till info@nasmanbask.fi – vissa av frågorna och svaren kan komma att publiceras på våra kanaler, men då naturligtvis utan några namn eller andra identifierbara uppgifter.